Sedan barnsben har jag haft en stark empati gentemot djur. När jag var fem år gammal byggde jag 'hus' i skogen så myrorna inte skulle bli blöta. När jag var sex 'kidnappade' jag en hund och hade kvar honom i tre dagar, medan mina föreldrar letade förtvivlad efter hans ägare.

Jag var den som hoppades att möss skulle ta sig in på vintern, och på hösten lyssnade jag efter bin och flugor som sökte en väg ut. Men först så letade jag björn. Från det att jag kunde ta mig ut själv, leka själv (det glada 70-talet) så letade jag efter björn.

Jag letade påväg till skolan. Jag letade i mina drömmer. Men framförallt så letade jag i skogen bakom vårt hus.

Den skogen var stor. Den var, om man fortsatte gå, oändligt stor - endast till den stoppades av fjäll. Stora, starka, norska fjäll.

Vi bodde ju trots allt i Bergen.. Det fanns ju såklart inga björnar där. Mycket torsk, men ingen björn.

Idag lever många björnar i smärta, i rädsla. De finns till för oss, för människan, för vårt nöje. Björngalla, björnhetsing, björnar på cirkus.. Inget av det är, hur som helst, för björnens skuld.

Så till min 40-års dag, så önskar jag mig frihet. Frihet från smärta, från misshandel, från ett liv i rädsla och tortyr.. jag önsker att du lägger de där tjugofem kronorna ett kort kostar, på välmåendet till en björn istället.

Hjälp mig att hjälpa det som ligger mitt hjärta närmast. Djuren.

Tack.

(insamlingen är aktiv till 21 november)